Det finns alltid dom som har det värre!

Men för mig började året med en skada, (eller två kanske man ska säga). Jag hatar att klaga, jag hatar att inte kunna vara med, jag vill inte stå på sidan om, & jag har aldrig velat vara vek.
  Det har tärt enormt mycket på psyket att inte får vara med, att inte kunna, att vila. Fotbollen har alltid varit mitt sett att rensa tankarna, att fokusera, kämpa & bli en jävel på att aldrig ge upp.

Idag kom min domm!
  Mitt främre korsband är av HELT på mitten. Jag har en blödning i benet på insidan av knät och det har varit fullt med vätska & blod i det. Det är med andra ord, helt pajj - trasigt! Och jag har gått och oroat mig för att jag haft lite ont, känt mig vek och pushat migsjälv till att göra saker som jag egentligen inte klarat.. Tänk så fel man kan ha!
  Nu väntar operation! Ta senor från baksidan av låret för att göra ett helt nytt korsband. Eftersom jag har sån enorm sjukhusskräck ska jag få göra min operation i Stockholm - på Sveriges bästa ställe, där de opererar proffsen. Jag ska få övernatta för att folk som fjäskar för mig & så jag slipper smärta. Och bli sövd i mitt fina rum innan jag åker in i operationssalen..
  Alltså ingen mer fotboll eller hårdträning denna säsong. Om ca ett år har JAG seriepremiär - jippie!

Jag är grymt ledsen & besviken.
Men nu måste det ju ändå vända & vara min tur..

Jag får väl "hoppas" att det är någon stjärna som skadar sig, så jag har någon att dela rum med :P