För ett år sedan var jag i Turkiet. För ett år sedan fick jag ett dödsbesked.

Ett år har passerat precis som om ingenting hade hänt. Det har varit jul, nyår, påsk, midsommar, födelsedagar. Allt har rullat på, precis så som det alltid gör. Men det är inte som vanligt. En stol står tom..
  Och nu - ett år senare, är det som att allting går upp för en. Du kommer inte tillbaka mer. Varje gång jag tänker på det blir det svårt att andas!

Men vi klarar oss, dom har varit så otroligt starka. Vi har varandra!
Tiden läker inte alla sår, men med åren lär man sig leva med dom.

Jag saknar dig fortfarande lika mycket, jag önskar fortfarande varenda kväll när jag ska sova att du ska komma tillbaka, jag vill så gärna laga det som är trasigt hos dom. Jag vill så gärna ha dig här, hos oss!
  Jag önskar ingen det som vi har gått igenom!

& jag hoppas att folk skänker pengar till rosa bandet nu. Jag hoppas alla förstår vilken hemsk sjukdom cancer är och hur den kan förstöra så mycket. Och hur glada alla ska vara som slipper ha den i sin närhet..

♥