i dont wanna be without you babe,
i dont wanna a broken heart.
dont wanna take a breath without you babe,
i dont wanna play that part!

då ville jag inte åka, nu ville jag inte komma hem..
allt är så påtagligt här, du finns överallt, alla minnen är här. och jag kommer ihåg allt - ditt skratt, din doft, din röst, din värme, din livsglädje, din kämparglöd, din utstrålning. men hur blir det när tiden går? när minnena bleknar? gör dom det?
  jag kan inte riktigt förstå att jag aldrig mer kommer få se dig! att det kommer finnas en plats som är tom så fort vi alla ses. att jag aldrig mer kommer få krama om dig! och värst av allt, att jag aldrig fick chansen att säga allt som jag hade velat säga till dig! det finns så mycket kvar.. jag hoppas att du visste hur mycket vi alla älskade dig & hur stolta vi var över att få känns dig!

nu kommer den tuffa tiden, jag har varit här förut. tiden då man ska fortsätta att leva, när allting känns fel. när man ska lära sig att leva med sorgen, när man ska bearbeta den. men den här gången finns det någon som jag älskar som har förlorat allt! hur ska jag någonsin kunna bli så stark att jag kan hjälpa henne? när jag själv känner såhär.. jag är så rädd och känner mig så dålig som inte räcker till!

dom sa att du kämpa in i det sista, till & med när läkaren sa att du skulle ge upp! du har kämpat i sju år, utan att klaga utan att säga något. ingen av oss har nog någonsin förstått hur du mått.. OCH DET ÄR SÅ JÄKLA ORÄTTVIST! jag saknar dig, moster!

i can see your halo, pray it wont fade away!