Det blev inte niomanna, tacka gudarna för det! Vi gjorde en kanonmatch trots omständigheterna. Inte kul att ha 7 spelare borta, samtidigt som alla kämpade med krämpor och förkylningar. STOR APPLÅD till oss!

När jag kom hem väntade tråkiga nyheter..
Usch, jag är så less på det här! Det är första gången på länge som jag riktigt gråter. Tårarna bara strömmade ner.. Hur mycket ska en människa behöva stå ut med egentligen? Hur mycket ska en kropp behöva gå sönder? Och för att inte tala om alla runtom kring! Åhh vad jag lider med er.. med alla - alla är så drabbade! Varför ska det hända oss? Hur ska jag någonsin kunna hjälpa dig?
  Det finns ingen jag beundrar mer - INGEN! Och det går inte att förstå hur ont det gör att se någon man älskar må så dåligt, om man inte varit där. Jag hoppas att ni aldrig hamnar där! Snälla, gode Gud gör allting bra! ♥