Oväntat

Jag hör alla steg i trappan ,
men ingen kommer till min dörr .
Nu sitter du som en fjäril i natten
& pratar som vi gjorde förr .
Allt det där om att vara påväg nånstans ,
när man är tillbaks där allt började .

Det verkar som det kommer fram nya saker hela tiden . Många små saker blir stort till slut . Att veta när man ska ta upp det eller vad som är värt att släppa är inte alltid så lätt ..

Jag trodde jag sett det mesta ,
det här var inte vad jag väntat mig .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback