Inte gått så länge sen sedan jag sist skrev .. MEN
Har precis sett säsongsavslutningen av the bachelor rome . För att korta ner hela historian så är det en kille & från början 25 tjejer & bland dessa ska kille hitta sin blivande brud (ungefär) . Varje vecka åker det ut en osv .. Idag var det bara två kvar - Sadie & Jen . Sadie har varit min favorit under hela serien , dock har inte det någonting med det här att göra .. Anyway , när jag satt där och tittade på när han "dumpade" en av tjejerna för sista gången kom jag underfund med något . Fatta vad hemskt det måste vara att va den där tjejen , tyvärr i det här fallet var det Sadie . Liksom vara helt förälskad i killen och så när man kommit sådär långt blir man bara dumpad . Han har sagt & gjort saker och sen är det bara helt borta . Man åker dit ihopp om en förlovning & åker därifrån själv . Man har gett sig själv helt till någon annan och så väljer den personen någon annan . Hur klarar man av en sådan sak ?
Javisst tänker ni - har man gett sig in i leken får man leken tåla . Joo så tänkte jag med , men sen när man får höra dem prata efter är det något helt annat . Man tänker sig nog inte att man ska falla bladask eller ens att man ska vara kvar bland de sista .
Vad hemskt det är att se folk sårade . Varför måste vi alltid bli sårad ?
Jag säger bara: Gör mig lycklig nu , gör mig lycklig igen !