Jaa vet vi verkligen vilka personerna i vår närhet är ? Känner vi dom ordentligt , känner vi dom på riktigt ? Bröt vi oss igenom fasaden direkt när vi lärde känna personen eller är det bara som vi tror ? Har vi sett dom under deraste sämsta , bästa , sorgsnaste , gladaste , tröttaste , olyckligaste stunder ? Har vi varit där för dom när dom verkligen behövt det ? Har dom varit där när vi själva verkligen behövt den där öppna famnen ? Skulle vi lita på dom helt och hållet , skulle vi försvara dom mot precis allt ? Skulle vi stå bredvid dom när alla andra var emot dom ? Skulle vi nånsin kunna vara rädda för dom ?
  Svaret på allt detta tycks vara så självklart , men så händer det någonting och helt plötsligt är det inte alls så självklart längre .. Det som man absolut skulle ha gjort känns plötsligt tveksamt , så min fråga är : hur väl känner vi egentligen de personer som står oss närmast ? 
  Flick/pojkvännen , bästa kompisen , mamma & pappa , laget , kompisgänget , grannen , klasskompisen , kusinen ? Vem är hon/han egentligen ?