så fort någon nämner det ordet tror jag att jag ska bryta ihop!

och varje gång jag hör det ordet vet jag inte vad jag ska säga..
jag har levt med det ordet i sju år. jag har aldrig förstått det så mycket som nu! jag tog allt så lätt då. jag trodde det bara va "att ta bort". idag är två av mina släktingar drabbade, en av dem kommer jag mista.. kanske blundar man för sanningen, när det är något man inte vill höra? men man kommer alltid till den dagen då det inte går att blunda längre! då det syns allt för tydligt!
  idag börjar den rosa månaden. folk skänker pengar, folk köper rosa band - det enda som gör det möjligt att kunna besegra denna sjukdom, forskning. men för många är det också över när oktober slutar, när galan har varit. för mig varar det varenda dag, varje månad, flera år. jag får stå brevid och titta på när drömmar krossas & hopp släcks. samtidigt är jag så oerhört tacksam för att det finns folk som bryr sig, folk som skänker pengar & folk som vill förbättra detta. förhoppningsvis kommer vi en dag kunna bota alla cancerdrabbade människor! kvinnor, män & barn. jag hoppas att alla ni där ute slipper att hamna i min situation!

jag är så otroligt rädd! rädd för den dagen då min & min familjs värld rasar. rädd för tomheten, saknaden & orken att kunna leva vidare. var är Du? du som skulle göra allt bra? Läkaren som skulle ge ett positiv besked? hur förbereder man sig på en katastrof?


i dont wanna be without my baby
i dont wanna a broken heart.
dont wanna take a breath without my baby,
dont wanna play that part!

i dont wanna a broken heart
and i dont wanna to play the broken hearted girl!
♥