En förebild. Idrottstjärnor, idoler.. Jo, kanske
Men min förebild är ingen mindre än min moster - Susanna Andersson.
Hon har haft cancer i ca 6 år nu, i ena bröstet, i andra, ovanför ögat, magen. Ja överallt känns det som & jag har aldrig hört henne klaga, INTE EN ENDA JÄKLA GÅNG! Jag har aldrig ens hört henne säga att hon mår dåligt!
  Jag förstår verkligen inte att en människa kan få genomlida så mycket, hur det kan vara så orättvist! Varför kan inte pedofilmer, mördare och våldtäcksmän åka på sådana här saker? Och varför ska det alltid hända när man tror att allt ska bli bra igen?

Jag måste säga att jag beundrar henne nåt enormt! Att man kan vara så stark och bry sig om hur alla andra mår när man själv bär på en livshotande sjukdom. Hur man kan ha en sådan kämparglöd att inte tillåta en sån här sak besegra en. Att förstå vad livet egentligen handlar om - DET ÄR NÅGON ATT SE UPP TILL! Och jag ska be till gudarna att du får behålla din livsglädje och kämparvilja än en gång, för vi behöver dig!

Ibland vet jag inte vilket som är värst, att veta att ens moster har cancer eller att ens bästa väns mamma har det och att det inte finns något man kan göra för att få henne att må bättre. Jag önskar att jag kunde rädda din värld, Nathalie!

♥