Tankar

"Offra"
Vi tror att vi behöver offra så mycket av vår egen tid om vi ska vara med någon annan.
Men är det så?
När vi struntar i den där middagen med vännerna eller bestämmer oss för att inte följa med till stan, offrar vi det då? Väljer vi inte bara bort det för att få trädda denna speciella person?! Så tror jag att det är! Det är bara det att vi blir ledsna, eller rättare sagt besvikna när denna någon ska träna eller vara med sina vänner. Det är då ordet offra kommer in i bilden. Man tycker själv att man offrar sin tid för honom/henne men att han/hon aldrig gör det tillbaka. Och varför?
Besvikelse!
Vi tror att vi inte duger.. Att vi blir åsidosatta. Man känner sig liten och ensam men istället för att visa det blir man arg! Kanske för att i det läget kommer man på hur sårbar man är & hur läskigt mycket man tycker om någon annan. Men varför skulle vi inte duga? Vad är det för fel på dig och mig? Våran inställning! I besvikelsens hetta finns det inget annat att skylla på än vår inställning. För annars - i "normala" lägen vet vi att det inte är något fel på oss!

Kommentarer
Postat av: Anonym

riktigt bra skrivet !

2007-08-01 @ 20:09:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback